Lpfö 98 står bl.a att barnen ska utvecklas till att ställa frågor, argumentera, undersöka och reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar. Verkligen intressant och utvecklande. Men vad innebär det att reflektera? "Reflektion skiljer sig från vanligt "tänkande" eller "grubblande" genom att den är påtagligt målinriktad, att den genomförs med någon form av systematik och stuktur där syftet är att distansera sig från gamla tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på frågeställningar." (Emsheimer, Hansson, Koppfeldt 2012, s.5). I mitt tidigare inlägg skrev jag om barnobservationer som jag gjorde på 70- och 80- talet och där syftet inte var genomtänkt. Jag bara studerade och antecknade vad barnen gjorde och där efterarbetet knappast kunde kallas för reflektion.
I undersökningen där två barn tillsammans skulle bygga ett hem till djuren fick jag se både barnens och min lärprocess vilket var väldigt givande. Hillevi Lenz Taguchi skriver "att den kunskap som vuxna kan få om och av barn är lika viktig som den kunskap som vuxna kan ge barnen" (Taguchi 2007, s.7). Detta har jag erfarit många gånger. Men det var faktiskt först efter jag gått Lärarlyftets kurs i "det språkande och matematiska barnet" år 2010 som jag verkligen fick se med andra glasögon och det var nyttigt för mig. Mitt arbete som förskollärare fick ett lyft och det blev för mig mycket roligare att arbeta med barn. Jag har också varit borta från förskolans värld då jag arbetade med egen verksamhet och när jag efter 11 år kom tillbaka till förskolan med en läroplan öppnades en ny värld för mig. Det var mycket positivt.
Men vad är det då som det ska dokumenters och reflekteras kring? I "uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan" står att läsa att det viktigaste momentet i ett dokumentationsarbete är att låta barnen vara delaktiga och att föra en dialog om vad som skett. Även de minsta barnen reagerar på en bild. Att ex. ta kort på vad man tillsammans med barnen har undersökt är ett bra och smidigt sätt för barnen att se och förstå sin egen utveckling och lärprocess. Förr om åren tog jag kort på barnen utan att tänka på vad syftet egentligen var och texten jag skrev bredvid bilden kanske inte alltid stämde överens med vad barnet tyckte. Något jag inte alls tänkte på då.
Efter att jag läst boken Ljudbild eller synvilla var det intressant att göra radioprogrammet. Jag och barnen undersökte vad som sjunker och vad som flyter och när de senare fick höra sig själva blev de överförtjusta. De tyckte verkligen om att höra sig själva. Vad som sjönk resp. flöt var inte så spännande då. I skolverkets allmänna råd dvs. Systematiskt kvalitetsarbete beskrivs vikten av att vi pedagoger diskuterar och analyserar hur lärmiljöer eller lärprocesser påverkar måluppfyllelsen. Att vi gemensamt reflekterar över och analyserar vad som fungerar och hur vi ska gå vidare i arbetet.
Avslutningsvis vill jag säga att jag fått ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete och det är till det positiva.
Litteraturlista
Obligatorisk litteratur
Dykhoff, K. (2002). Ljudbild eller synvilla?: en bok om filmljud och ljuddesign.
Malmö: Liber ekonomi
Ellmin, B., & Ellmin, R. (2003). Att arbeta med portfolio: teori, förhållningssätt och praktik.
Stockholm: Gothia
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen.
Lund: Studentlitteratur
Hansson, H., Karlsson, S-G., & Nordström, G.Z. (2006). Seendets språk: exempel från konst, reklam, nyhetsförmedling och semiotisk teori. Lund: Studentlitteratur
Lenz Taguchi, H. Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS
Referenslitteratur
Lpfö 98. (2011). Läroplan för förskolan Lpfö 98, Reviderad 2010. Stockholm: Edita
Systematiskt kvalitetsarbete - för skolväsendet (2012). Stockholm: Edita
Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation (2012).
Stockholm: Fritzes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar